Vissa dagar är speciella - etsar sig fast. Den här dagen blev en sådan dag.
Vi har precis kommit tillbaka från en tidig morgonsafari tillsammans med vår guide och vår nyfunna amerikanska vän och funderar på hur vi ska lägga upp eftermiddagen. Poolhäng eller safaritur? Normalt sett missar vi inte möjlighetan att åka på safari. Men den här dagen är annorlunda. Vi har en lång resa bakom oss med många tidiga mornar och vi bor på en helt fantastisk lodge som vi vill hinna med att njuta av.
Vi väger noga fördelarna mot nackdelarna och bestämmer oss till slut för att spendera dagen på lodgen. Dricka klyschiga drinkar med namn som Honeymoon, doppa fötterna i den kalla poolen och jobba på solbrännan. Vila och rå om varandra. Självklart hela tiden med ett halvt öga på vattenhålet en bit bort.
Lodgen som vi checkat in på, Onguma the Fort, är en marockansk dröm mitt ute i det vita torra Etosha. Den råa exteriören, de pampiga dörrarna och känslan av harmoni och lugn är slående. Savannens djur kan ströva fritt och vi är ett med naturen. Terassen som vetter mot vattenhålet är delad i en högre och en lägre del. På den högre delen står lyktor utplacerade och borden är vackert dukade för lunch med vita dukar och silverbestick. På den lägre delen sitter vi och sippar på varsin drink med fötterna i den lilla poolen och suger i oss solens energi. Vi ler åt att vi på samma sätt som schakalen vid vattenhålet längre bort har fötterna i vattnet och njuter av en drink.
Efter en lång lunch i skuggan av det stora törnträdet bestämmer vi oss för att ta golfbilen tillbaka till vårt egna fort för en dusch och ett glas rött. Det är en varm dag och trots att det är tidig vår når temperaturen över 30-graderssträcket. På vår terass har vi en utomhusdusch varifrån vi har direkt uppsikt över savannen. Vattnet från regnduschen är behagligt solvarmt och över savannen sänker sig solen sakta och ljuset blir sådär vackert gyllende.
Vi har precis avslutat duschen och dragit om oss varsitt badlakan när något får våra ögon att dras ut mot savannen. Någonting hoppade precis ner från ett träd. Nu blir det fart på oss, vad var det? Det är fler. Vi räknar till tre stycken. Kan det vara schakaler? Dem har vi sett flera stycken av tidigare under dagen. Nej, det måste vara leoparder eftersom de klättrar i träd. Men det är något som inte stämmer. De är nättare och rör sig inte som leoparder.
Till slut inser vi att det är tre stycken geparder som precis har hoppat ner från trädet rakt utanför vårt fort. Graciöst och ljudlöst passerar de sakta förbi. Vi är förstummade. Hjärtat bankar hårt i bröstet och det är svårt att förstå att det är på riktigt. Att vi står där, bara ett 50-tal meter från dem - inga stängsel, ingen guide och inga andra människor. Bara vi och dem. De tittar mot oss, väl medvetna om vår närvaro, och fortsätter sedan i sakta mak ut ur vårt synfält. Vi skålar med det röda vinet och blir länge stående på terassen med bubblande känslor.
När solen går ner och mörkret lägger sig över Onguma the Fort avnjuter vi en femrätters middag i skenet av levande ljus. Vår amerikanska vän som åkt med på eftermiddagens safaritur frågar hur vi haft det på lodgen. Vi tittar på varandra, vet inte riktigt hur vi ska börja, skrattar, gestikulerar, avbryter varandra och har svårt att ta oss samman. Till slut får vi fram att vi sett tre stycken geparder precis utanför vårt fort. Han tror oss inte, inte förrän han ser bilderna. Trots att han endast har gepard kvar på sin lista så säger han att han verkligen unnar oss den upplevelsen eftersom vi, precis som han, älskar djuren, savannen och Afrika!
